Slutprodukten i grupprocesser samt tankar kring arbetet.

I detta arbete har det inte för mig varit möjligt att arbeta i grupp, därför är det svårt att avgöra om hur detta koncept skulle fungera i grupp. Jag vet inte vilka diskussioner som skulle uppstå om hur arbetet skulle fortgå, vilka svårigheter som skulle uppstå. Jag kan bara utgå ifrån vilka svårigheter och utmaningar jag självt ställt mig inför och hur jag ensam har gått igenom dem.

Förberedelser

Inspirationsmaterialet var utgångspunkten för hela arbetet, som i detta fall var en låt. Som lärare är rollen här att hitta något som kan intressera alla eleverna i gruppen, detta kan vara att gå på en utställning, koncert eller läsa en text av en försfattare. I Lgr11 (i de preliminära kunskapskraven) ska läraren erbjuda inspirationsmaterial, som eleven kan arbeta vidare med: "Eleven kan i slöjdarbetet bidra till att utveckla idéer med hjälp av erbjudet inspirationsmaterial. Under arbetsprocessen bidrar eleven till att formulera och välja handlingsalternativ som leder framåt."

Materialet i uppgiften var bestämd från början, tråd och spik samt masonitskiva. I mitt koncept med grupparbeten är det tänkt att det ska vara 3 olika stationer med olika materialsammansättningar som eleven väljer att arbeta med. Jag tror att det är viktigt att som lärare själv först experimentera med den tänkta uppgiften så att man vet att den kan fungera i en klass. Materialet som jag valde att sätta samman i 3 stationer var:

• tråd/garn, spik och en kvadratisk masonitskiva

• hårt och mjukt papper, trästickor (tex tandpetare) och en kvadratisk masonitskiva

• mjuk och hård plast, sugrör och en kvadratisk masonitskiva

Skiss och val av arbetsmetod

Jag gjorde en skiss på papper under tiden som jag lyssnade på låten. Jag tror att det är viktigt att eleverna gör skissen tillsammans kort efter, eller i sammanband med det att de blir exponerade för inspirationsintrycket. I slöjdsalen måste de finnas skissmaterial, gärna i varierande former. Hur man skissar på ett arbete kan vara svårt att komma igång med, det är viktigt att påpeka att det bara är en skiss, att den kan komma att ändras. Det är positivt att ha flera skisser att välja mellan. Kanske kan alla först göra varsin skiss, sedan försöka göra en tillsammans.

Val av arbetsmetod sker i gruppen. Jag bestämde mig för att virka, leda tråden mellan spikar och så vidare. Dessa beslut ska fattas i gruppen. I arbetets gång kan dessa också komma att ändras. Man stöter på svårigheter med en teknik, provar en annan. I gruppen kommer det att ske kommunikation om arbetsmetoder.

Utförande och slutprodukt

Den skiss som jag bestämde mig för att använda ritades upp på masonitskivan. Jag valde färg på garn, valde om efter prövande. Jag spikade, ledde tråden mellan spikarna. Hela tiden försökte jag stanna upp och fundera kring uttrycket. Jag hade ingen klar bild i huvudet av hur jag ville att produkten skulle se ut. Materialets begränsningar var många, det var svårt att spika så att spiken inte skulle komma ut på baksidan, masonitskivan var för tunn. Det krävde otroligt många spik för att kunna göra så att linjerna skulle synas. För att gör de tydliga för jag prova mig fram, måla ljusare bakgrund, andvända tjockare garn -för att i nästa stund välja bort det igen. Det var ett ständigt experimenterande. Så vill jag att eleverna i detta arbete också gör. Det estetiska uttrycket, val om färg och form, experimenterande är preliminära kunskapskrav för eleven i slöjd i Lgr11.

Att tolka min egna slutprodukt känns svårt. Frågor jag ställer mig är: Är uttrycket det jag ville åt? Har jag fångat känslan av mitt intryck av låten? Vad hade kunnat göras annorlunda? Var det rätt att tillåta mig själv att använda fler material än vad jag bestämt från början? vilken är min utveckling?

Jag är nöjd med slutprodukten, men jag vet att jag inte hade varit det om jag inte fått göra ändringar i materialvalet. Arbetet har ibland känt svårt på grund av att jag har känt mig osäker på om den tilltalar mig estetiskt. Materialet har varit begränsande, så begränsande att jag var tvungen att tillföra mera för att jag skulle kunna vara nöjd. Uttrycket jag ville åt var en känsla av toner, något sjungande, böljande där färgerna var kalla, men inslag av varma. Detta var svårt att gestalta med spik och tråd som skapade raka linjer när jag ville ha mjuka. Den samiska atmosfären ville jag också uttrycka på något sätt. Valet av färg fick stor betydelse i detta sammanhang. Vitt för stilhet och vinter (lappländska fjäll), de typiska samiska färgerna blå och röd. Med alltför mörka färger på garnet gjorde trådarne/linjerna av melodier nästan osynliga. Jag fick hela tiden tänka på balansen i färger för att allt skulle synas.

Slutord

Arbetet som jag gjort i denna kurs har betydelse för mig i mitt kommande yrke som slöjdlärare. Att planera slöjdlektioner är något jag ständigt kommer utmanas i att göra. Genom detta arbete har jag förstått hur bra det är att själv först prova på uppgifterna innan jag låter min elever göra det. Jag kan då ändra uppgifterna/lektionerna så att de mer stämmer överens med målgrupp efter syfte och utvecklingsmöjligheter. Jag har i denna kurs inte haft möjlighet att arbeta i grupp, och kan därför inte uttala mig om fördelar och nackdelar med att arbeta i grupp. Jag vet heller inte hur min plan för ett grupparbete i slöjd skulle kunna te sig i verkligheten, jag kan bara spekulera. Men jag ser en möjlighet i att genomföra den. Jag skulle nog ändra lite på materialvalet, så att det inte blev alltför begränsat.

/Frida Eriksson.

Texten till Višalingo!

Tack ÁRA för att ni gav mig texten och översättningen.

Višalingo dadjat
ahte jurddašan du ja danin čálán

Višalingo vel lasihit
ahte liikon dus

Vaikko dáiddát dan gullat
juo biekka šávvamis


Behöver jag tala om
att jag tänker på dig och därför skriver

Behöver jag också säga
att jag tycker om dig

Fast det har du nog hört
redan i vindens sus

(Nils-Aslak Valkeapää)

Det går bakåt det går framåt.

Jag målade fälten och blev inte nöjd! Det kändes först jobbigt, eftersom det tog ganska lång tid att måla fälten mellan strecken. Min lösning: dutta på vit färg över lagerna. Och då blev jag nöjd. Nu syns den svarta ståltråden = tongångerna. Färgerna på garnerna kändes för mörka de med! Den dominerande färgen kommer att vara beige. Ovanlig färg för mig, men det känns rätt för stämningen. Verket kommer att få inslag av blått och tukost garn också någonstans...

Har bestämt mig för att virka de flesta cirklarna, det blir snyggast så. En cikel ska få bli i spik-tråd variant.

Jag provade att dra trådarna till spiken, och jag känner: det kommer att funka! det kommer att bli riktigt fint. De nedre spiken blir dalgången, det får vara ca 6-7cm mellan de större spikarna som fungerar som "nav" åt tråden. Ståltråden kändes lite gömd, så jag målar den svart och de små spikhuvuden. Jag får införskaffa svart ståltråd, lite tjockare till nästa slinga tongångar.


Jag fick till Visalingo, som får sättas dit senare någonstans, också den ska förstås "sväva" med hjälp av spik. Bakgrunden kommer att målas i svaga nyanser av garnernas färg, så att bakgrunden också kommer till sin rätt. Jag märker att det blir förändringar i materialanvändningen, men jag ser inte det som något fel. Lite färg skulle eleverna också få använda i sina projekt! Träna på att spika får man göra i alla fall! Det här är slöjd!

Skiss och materialval.

Jag försökte skissa med akvarell, men det kändes inte som jag fick in känslan eller upplevelsen av musiken. Kändes som jag tänkte för mycket på själva same-färger och fjäll och så vidare...Då kom jag på en sak! Att liksom föra pennan efter tongångarna i musiken, att försöka göra melodierna synliga. Jag började teckna den översta slingan och fortsatte neråt efter låten. De högsta smala topparna är jojken. De runda cirklarna kändes som att de passade till. Det blir liksom ett landskap av melodier, dalar och berg och allt där emellan.
Jag försökte överföra bilden genom att se-rita-se-rita. Gjorde skissen på masonitskivan med blyertspenna så jag kan måla/sudda bort den sen.
Spiken räckte inte långt. Jag bestämde mig ganska fort att ståltråd är ett måste om jag ska kunna få fram de böjda linjerna. Bilden som blivit skissad ska sticka ut ur bakgrunden. En del detaljer ska ligga framför och en del i bakgrunden. Jag vet inte alls hur jag ska bära mig åt, men det känns spännande att få prova sig fram.



Det var inte alls så svårt att böja tråden om spikarna. Får köpa fler spik!
Mitt färgval! blått-turkos-grått-beigt-senapsgul. Garnen är secondhandfynd i ull. Kanske tillkommer det sytråd och silvertråd. Jag vill ha en ganska så begränsad färgsammansättning så linjerna och formerna blir mer synliga. Bakgrunden på masoniten kanske kommer att målas i någon färg under de monterade textila styckena. Jag vill att allt som kommer att monteras ska sticka ut en bit och skapa skuggor på skivan.

Började på en av cirklarna som ska vara i senapsgult. Provar att blanda tjockt lovvikagarn med tunt ullgarn. Spännande!

inspirerande bilder.

Simon och Sofia

Sofia Jannok och Simon Issát Marainen som sjunger i låten Višalingo.

Vad är jojk?

Från samer.se kan man läsa följande om jojk:

Jojken är minnets tradition

Den gamla samiska sångstilen utgör den äldsta musikformen i Europa, sägs det. Jojken har inte alltid varit uppskattad som musikform. Det fanns en tid när den inte ens kallades musik.

Redan 1609 meddelar den dansk-norska kungen Christian IV, att den som utövar samiska trolldomskonster ska dömas till döden. Kyrkan har betraktat jojk som trolldomskonst, ända fram till våra dagar. Fortfarande lever människor som anser att man inte ska jojka i en kyrka. Många samer har inte heller lärt sig jojka, eftersom det har setts som syndigt.

Jojkandet är det samiska sättet att sjunga. Det västerländska sättet att sjunga heter lavlodh.

Social funktion
Personjojken är den del av traditionen som klarat sig bäst i mötet med den västerländska kulturen. Förr i tiden hade varje människa en jojk. De flesta har flera, som utvecklas samtidigt som människan växer och utvecklar sin personlighet. Man kan jojka döda släktingar, glömda platser och dramatiska händelser, för att de inte ska försvinna ur den gemensamma minnesbanken.

När det uppstår en konflikt mellan två personer, kan man uttrycka frustration genom att lägga in nedvärderande strofer i motpartens jojk. På samma sätt kan man uttrycka tillgivenhet genom att jojka den man håller kär.

Jojkens dialekter
Inom det samiska området finns tre huvudsakliga jojkdialekter. Den sydsamiska jojken kallas vuollie. Nordsamerna kallar sin jojk för luohti och skoltsamerna som finns i den östligaste delen av samernas bosättningsområde, har en egen tradition som kallas leu´dd. De östligaste samerna jojkar inte. Dom leu´ddar.

Jojkens filosofi
Den samiska världsåskådningen utgår från shamanismen. Men jojken skapas en känslomässig förbindelse mellan människa, djur och natur. Vi jojkar inte om något, som man gör när man sjunger. Vi säger att vi jojkar något. Då blir vi en del av det vi jojkar.

”Jojkning är en konst att minnas. Somliga minnas i hat och minnas i kärlek, och andra minnas i sorg. Dessa sånger begagnas också om vissa trakter och om djur, om vargen och renen och vildrenen.” (Johan Turi 1917)

Det som jag finner mest intressant med jojken är hur den kommunicerar tillsammans med andra. Tänk att få jojka med sin älskade. Och tänk att få ha sin egna jojk, som bara är ens egna. Och tänk att kunna förklara en konflikt med en jojk istället för att prata, visa ilska eller skrika.

Åh...jag önskar att jag på nått sätt kunde ta reda på vad texten i Visalingo betyder!

Visalingo

Jag har valt vad jag kommer att ha som inspirationsmaterial. Det samiska bandet Ára med låten Viskalingo, hörde jag i ett visprogram på p2 och blev totalt hänförd av finstämigheten. Det är på nått sätt skönt att inte förstå vad de sjunger/jojkar. Texter i musik betyder så mycket, kan ibland avgöra om jag kommer att kunna gilla musiken eller inte. Jag vill försöka känna in musiken och vad den lämnar för känslor hos mig. Jag vill också försöka ta del av den samiska kulturen. Vad är jojk? Vad betyder jojken för samer?